OneWay's Norma "Nikita" var min första alldeles egna hund

En vacker trefärgad tik med en alldeles egen stor personlighet!

Första gången jag träffade henne var hon 7 veckor tror jag, men då visste jag inte att hon skulle bli min...

Kullen bestod av tre valpar och en kattunge. Lilla "Fido" (som trodde hon var en hund...) hade mist sin mamma och hundmamma Ebba tog emot henne som sin egen

En solksenshistoria som publicerades i en veckotidning.

Nikitavalparna

Nikita ligger närmast mamma

Hur som helst... Nikita och hennes syster gick under öknamnen "Pest och Kolera"...för de var mer vilda än tama. De for omkring i valprummet och var nästan omöjliga att ha i knät

Brorsan satt däremot lugnt i knä och ville bli kliad på sin runda mage. Emellanåt så brottade Fido ner valparna och de låg där: "Jag ger mig...jag ger mig"... Haha!

Nåväl, så småningom bestämde jag mig för att köpa en valp och då fanns hon kvar och fick flytta till oss

Nikita i knät

Den enda av mina tre barn som visste om att vi skulle köpa valpen var Sanna (min äldsta) och vi bestämde att det skulle bli en överraskning för de andra, och det blev det verkligen!

Vi hämtade Nikita den 20/12, då var hon tre månader.Vi fick smyga med henne några dar, för Evelina och Jimmy var hos sin pappa fram till juldagen, då de skulle komma till mig!

De fick sitta i hallen och blunda, sem släppte jag ut Nikita från sovrummet och hon hade en stor röd rosett runt halsen. Gissa om de fick stora ögon

Nikita växte upp till en vacker dam med mycket stor arbetsglädje! Hon följde med på allt och tog det med ro.

Hon gjorde ett fint MH och gick hyfsat på utställning. Hon älskade agility och förresten ALL träning. Började även med viltspår.

P1010011

Tyvärr så drabbades Nikita av sjukdom och var inlagd på Strömsholms Djursjukhus några gånger. Trots det så var hon en kämpe som vägrade ge upp! Ibland var hon frusen och ville ligga nerbäddad under en filt i soffan

Lördagen den 20 oktober 2007 var vi ute i skogen och la viltspår som hon fixade med stor entusiasm! Hon var precis som vanligt när vi la oss på kvällen. Under natten blev hon hastigt mycket dålig... På söndagen las hon in på Strömsholm och på måndagkvällen den 22 oktober somnade hon stilla med huvudet i mina händer och familjen runt sig.

Nikita huvud sommaren 2007

Sov gott min älskling!

Annica